Alla inlägg den 10 februari 2012

Av Nina Lodin - 10 februari 2012 16:59

I den här dikten verkar Stagnelius se döden som någonting befriande. Ett sätt att slippa all smärta och allt lidande som han utstår. Han tycker synd om sig själv och ser döden som en fridfull utväg och kanske ett sätt att återförenas med någon han hållit kär.

Hur jag själv ser på döden vet jag inte riktigt. Jag är inte religiös och jag har svårt att tro på ett liv efter detta. Jag tror att det helt enkelt är slut. Att ta livet av mig är nog aldrig någonting jag kommer överväga, det finns för mycket att uppleva i världen.

Jag skulle kalla det här en kärleksdikt. Det skulle kunna vara så att han skriver till någon han älskat som har dött och han vill följa med ner i graven. Han har gått in i en depression och kan inte gå vidare utan vill avsluta sitt lidande och återförenas med sin älskade. Jag tror att Stagnelius pekar lite på att livet inte är värt att leva utan kärlek.

När jag läser ”[…] när fasor den blodade jorden bebo” så tänker jag på krig. Krig är en fasa och att jorden är blodad får mig att tänka åt det hållet. Det kanske kan vara så att han har förlorat sin älskade i krig 

Av Nina Lodin - 10 februari 2012 16:36

Fröding drömmer om kärlek, ouppnåelig kärlek. En dröm som han påstår aldrig kommer att uppfyllas. Varför han ser den som ouppnåelig framgår inte tydligt.  Han skulle kunna vara homosexuell. Det var någonting man inte gick ut med öppet på den här tiden och därför kan det ha varit svårt. Det skulle även kunna vara så att den han älskat har gift sig med någon annan och han kan absolut inte tänka sig en annan partner, alternativt att den han älskat har dött. Så han handlar för att fylla tomrumet. Troligen är det en förmögen man om han köper sig kärleken, sen om kärleken är en prostituerad eller de finaste saker han kan hitta på en marknad, det vet jag inte. Skulle jag möta denna man vet jag inte vad jag skulle ha att säga till honom. Troligen att inte ge upp hoppet, kärleken finns för alla.

Av Nina Lodin - 10 februari 2012 12:44

Hjalmar Söderbergs bok Doktor Glas hör till epoken realismen. Den tid då man tog upp många viktiga samhällsfrågor och beskrev saker utifrån verkliga fakta. Att skriva om underklassens samhälle med fattigdom, sjukdom och prostitution blev okej under realismen. Tidigare smutskastade man författare som försökte belysa dessa frågor. Det man läste skulle vara realistiskt, detaljrikt. Läsaren skulle kunna se framför sig varje scen i boken framför sig, omgivningar var välbeskrivna. Emellertid var det inte riktigt lika detaljrikt som under naturalismen. Detta var också en epok som blev en väldig kontrast till romantiken där man beskrev osannolika världar med hjältar, här visade man istället verkligheten.


Boken Doktor Glas belyser frågan ”Är det rätt att döda för att rädda en annan människa?” och boken skapade mycket debatt. Realismen visade samhället som det var då och det hade man börjat vänja sig vid, men när Söderberg har en präst som antagonist och beskriver honom som en motbjudande ”räv” blev många människor upprörda. Hur kunde man skriva så om en präst? Var det verkligen så vissa präster var? Svin? Det blev omtumlande för folket och många hatade Söderberg på grund av detta medan andra lyfte honom för det.

I den här boken tycker jag inte att Söderberg beskriver miljön så pass mycket som man kanske annars gjorde under realismen men han visar som sagt samhället som det var då och belyste olika samhällsklasser. Han beskriver istället mycket känslor och tankar och man kan bygga sig en väldigt klar bild om huvudpersonens tankegångar och synesätt.  

Av Nina Lodin - 10 februari 2012 09:51

Söderberg föddes 2/7 år 1869 i Stockholm där han växte upp. När han var 19 år blev han anställd vid Generaltullstyrelsen. Några år senare efterträde han Emil Kléen på Kristianstabladet i Skåne som kulturjournalist men var endast där i några månader. Han flyttade sedan hem till Stockholm igen och började skriva kritik i tidningarna Dagens Nyheter och Ord & Bild. Han värvades in som kritiker och kåsör även på Dagbladet fram tills att han debuterade som romanförfattare. Han hade nu gjort sitt namn i tidningarna.

Han gifte sig 1899 med Märta Abenius och tillsammans fick de tre barn. Under större delen utav deras äktenskap bodde Hjalmar till och från i Köpenhamn och Fredriksberg. Han träffade en kvinna i Skåne och fick en dotter med henne 1910. Äktenskapet med Märta tog slut 1917 och Söderberg gifte då om sig med skånskan Emelie Voss. De bodde i Köpenhamn tills att Söderberg dog den 14 oktober år 1941.


Söderberg anses vara sin epoks största stilist och hans böcker är aktuella än idag. Han skrev helst om förälskade stockholmare som steg för steg går mot undergången när de ger upp sin borgerliga dubbelmoral.

 Doktor Glas som är den bok jag läst anses vara höjdpunkten i Söderbergs författarskap. Anledningen till bokens popularitet när den kom ut var att den belyste frågan Är det rätt att döda? Boken skapade debatt; Många tyckte mycket om boken medan andra tyckte att det var förskräckligt att en bok som uppmanar till mord kunde släppas. En del tyckte att bokens innehåll var rent ut sagt motbjudande. Den orsakade helt enkelt en del moralpanik i Sverige.


Denna framgångsrika författare har inte bara skrivit romaner och tidningsartiklar, utan också skrivit en del pjäser, noveller och annat. Det finns även en del utgivna böcker som innehåller brevväxlingar som Söderberg haft med olika människor. Andra romaner som han skrivit är: Förvillelser(1895), Martin Bricks Ungdom(1901) och Den Allvarsamma Leken(1912).

 

Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards