I den här dikten verkar Stagnelius se döden som någonting befriande. Ett sätt att slippa all smärta och allt lidande som han utstår. Han tycker synd om sig själv och ser döden som en fridfull utväg och kanske ett sätt att återförenas med någon han hållit kär.

Hur jag själv ser på döden vet jag inte riktigt. Jag är inte religiös och jag har svårt att tro på ett liv efter detta. Jag tror att det helt enkelt är slut. Att ta livet av mig är nog aldrig någonting jag kommer överväga, det finns för mycket att uppleva i världen.

Jag skulle kalla det här en kärleksdikt. Det skulle kunna vara så att han skriver till någon han älskat som har dött och han vill följa med ner i graven. Han har gått in i en depression och kan inte gå vidare utan vill avsluta sitt lidande och återförenas med sin älskade. Jag tror att Stagnelius pekar lite på att livet inte är värt att leva utan kärlek.

När jag läser ”[…] när fasor den blodade jorden bebo” så tänker jag på krig. Krig är en fasa och att jorden är blodad får mig att tänka åt det hållet. Det kanske kan vara så att han har förlorat sin älskade i krig 

Fröding drömmer om kärlek, ouppnåelig kärlek. En dröm som han påstår aldrig kommer att uppfyllas. Varför han ser den som ouppnåelig framgår inte tydligt.  Han skulle kunna vara homosexuell. Det var någonting man inte gick ut med öppet på den här tiden och därför kan det ha varit svårt. Det skulle även kunna vara så att den han älskat har gift sig med någon annan och han kan absolut inte tänka sig en annan partner, alternativt att den han älskat har dött. Så han handlar för att fylla tomrumet. Troligen är det en förmögen man om han köper sig kärleken, sen om kärleken är en prostituerad eller de finaste saker han kan hitta på en marknad, det vet jag inte. Skulle jag möta denna man vet jag inte vad jag skulle ha att säga till honom. Troligen att inte ge upp hoppet, kärleken finns för alla.

Hjalmar Söderbergs bok Doktor Glas hör till epoken realismen. Den tid då man tog upp många viktiga samhällsfrågor och beskrev saker utifrån verkliga fakta. Att skriva om underklassens samhälle med fattigdom, sjukdom och prostitution blev okej under realismen. Tidigare smutskastade man författare som försökte belysa dessa frågor. Det man läste skulle vara realistiskt, detaljrikt. Läsaren skulle kunna se framför sig varje scen i boken framför sig, omgivningar var välbeskrivna. Emellertid var det inte riktigt lika detaljrikt som under naturalismen. Detta var också en epok som blev en väldig kontrast till romantiken där man beskrev osannolika världar med hjältar, här visade man istället verkligheten.

Boken Doktor Glas belyser frågan ”Är det rätt att döda för att rädda en annan människa?” och boken skapade mycket debatt. Realismen visade samhället som det var då och det hade man börjat vänja sig vid, men när Söderberg har en präst som antagonist och beskriver honom som en motbjudande ”räv” blev många människor upprörda. Hur kunde man skriva så om en präst? Var det verkligen så vissa präster var? Svin? Det blev omtumlande för folket och många hatade Söderberg på grund av detta medan andra lyfte honom för det.

I den här boken tycker jag inte att Söderberg beskriver miljön så pass mycket som man kanske annars gjorde under realismen men han visar som sagt samhället som det var då och belyste olika samhällsklasser. Han beskriver istället mycket känslor och tankar och man kan bygga sig en väldigt klar bild om huvudpersonens tankegångar och synesätt.  

Söderberg föddes 2/7 år 1869 i Stockholm där han växte upp. När han var 19 år blev han anställd vid Generaltullstyrelsen. Några år senare efterträde han Emil Kléen på Kristianstabladet i Skåne som kulturjournalist men var endast där i några månader. Han flyttade sedan hem till Stockholm igen och började skriva kritik i tidningarna Dagens Nyheter och Ord & Bild. Han värvades in som kritiker och kåsör även på Dagbladet fram tills att han debuterade som romanförfattare. Han hade nu gjort sitt namn i tidningarna.

Han gifte sig 1899 med Märta Abenius och tillsammans fick de tre barn. Under större delen utav deras äktenskap bodde Hjalmar till och från i Köpenhamn och Fredriksberg. Han träffade en kvinna i Skåne och fick en dotter med henne 1910. Äktenskapet med Märta tog slut 1917 och Söderberg gifte då om sig med skånskan Emelie Voss. De bodde i Köpenhamn tills att Söderberg dog den 14 oktober år 1941.

Söderberg anses vara sin epoks största stilist och hans böcker är aktuella än idag. Han skrev helst om förälskade stockholmare som steg för steg går mot undergången när de ger upp sin borgerliga dubbelmoral.

 Doktor Glas som är den bok jag läst anses vara höjdpunkten i Söderbergs författarskap. Anledningen till bokens popularitet när den kom ut var att den belyste frågan Är det rätt att döda? Boken skapade debatt; Många tyckte mycket om boken medan andra tyckte att det var förskräckligt att en bok som uppmanar till mord kunde släppas. En del tyckte att bokens innehåll var rent ut sagt motbjudande. Den orsakade helt enkelt en del moralpanik i Sverige.

Denna framgångsrika författare har inte bara skrivit romaner och tidningsartiklar, utan också skrivit en del pjäser, noveller och annat. Det finns även en del utgivna böcker som innehåller brevväxlingar som Söderberg haft med olika människor. Andra romaner som han skrivit är: Förvillelser(1895), Martin Bricks Ungdom(1901) och Den Allvarsamma Leken(1912).

I den här boken så är Doktor Glas huvudkaraktären. Han är en läkare i Stockholms stad som varken har fru eller barn. En vänlig man runt 30år.  Dennes liv är inte särskilt händelserikt, han kliver upp på morgonen och tar sig ibland en ridtur innan hans arbete börjar. Han har en mottagning där väntrumet varje dag är mer eller mindre fyllt utav människor som känner sig sjuka. Vissa utav dem kommer regelbundet tillbaka för kontroller. En utav dessa är pastor Gregorius.

Glas tycker inte särskilt mycket om pastorn och ett hat mot denne man börjar växa när han får veta hur fru Gregorius mår. Glas har ett antal diskussioner med sig själv gällande tro, etik och moral. Den enda åsikt han är säker på är att han inte tror på Gud.

I början utav boken tycker Glas själv att livet han lever är rätt okej, visst, han förstår att han kanske är lite ensam men han kan absolut inte tänka sig att gifta sig och öppna sig för en annan människa. Att sova i samma säng som en kvinna känns inte som ett alternativ. Han vill inte att någon ska se på honom när han sover. Han hade tidigare haft en katt men kände inget riktigt band till den heller när den sprang bort.

Under bokens gång så fattar doktorn tycker för Helga(fru Gregorius). Han blir kär i henne och hon och pastorn är återkommande i hans drömmar. Han drömmer om hur han dödar pastorn medan Helga finns där, naken, i samma rum, hon har en bukett med mörka, nästan svarta, rosor till honom. Till slut drivs Glas utav sina egna diskussioner och intalar sig själv att man kan döda en människa för att hjälpa en annan. Han gör detta mycket smidigt och ingen annan får någonsin veta att det var han.

Efter mordet förändras Glas igen, han blir först lugnare och verkar känna sig nöjd med tillvaron. Han kommer sedan fram till att den han äskar och har dödat för har det bättre utan honom. I slutändan är den enda skillnaden i hans liv från bokens början att pastorn inte mer kommer på regelbundna besök och han har bytt gardiner i sitt arbetsrum. Mycket annat har egentligen inte hänt, hans personlighet är densamma och enda skillnaden jag kan komma på är att han möjligen är mer säker på sig själv samtidigt som han är säker på att livet har sprungit ifrån honom. Det är simpelt men komplicerat, konstigt helt enkelt.

En annan karaktär är då Helga. En kvinna som doktor Glas ägnar många tankar och rader i sin dagbok åt. Hon beundrar Glas och ser upp till honom. Det är även därför han är den enda som hon talar helt öppet om sitt katastrofala äktenskap med. Vad pastorn gör mot hennes vilja och hon ber om hjälp. Denna karaktär förändras en del. Till en början ser hon sig själv som att hon är gjord för att trampas på. Hennes liv blir mer och mer miserabelt och självmordstankar börjar snurra i hennes huvud. Glas försöker ändra hennes inställning. När hennes man väl är död får man inte veta mycket mer om henne. Den hon älskat på sidan av ska gifta sig med en annan så hon blir ensam. Vart hon tar vägen får man inte veta. Jag drar emellertid slutsatsen att hon mår psykiskt bättre. Efter att hon mått så dåligt fören pastorn bör hon må bättre. Hon har visserligen förlorat sin älskare men hon har nu valmöjligheter.

Den tredje karaktären som denna ok handlar mycket om är självklart pastor Gregorius. Han förändras inte mer än att han dör. Han är räv från början till slut. 

I den här boken så är det huvudpersonen Doktor Glas som berättar allting. Han beskriver händelser och tankar utförligt i en dagbok och detta är vad man får läsa. På så sätt får man en väldigt ingående blick om de tankar och känslor som han har och hur han resonerar. Sättet han resonerar på grundas ofta på tidigare upplevelser och han gör tillbakablickar som förklarar. När författaren skriver på det här sättet får man inte veta hur de andra karaktärerna ser på saker och ting men man kan få ett ganska tydligt hum om hur de känner när författaren beskriver deras ansiktsuttryck och kroppsspråk från Doktor Glas synvinkel.

Halvvägs genom boken har det fortfarande inte hänt särskilt mycket. Mestadels dialoger, tankar och drömmar har gett en svag antydan om vad som komma skall. Bokens stämning känns mest som Doktor Glas sinnesstämning och hans känslor spelar en stor roll. Sinnesstämningen varierar, man märker att han tycker mindre och mindre om pastor Gregorius men mer och mer om pastorns fru. Det som visar på Doktorns ogillande mot pastorn är t.ex när pastorns fru lättat sitt sinne för Doktorn och man får veta hur han reagerar: ”Jag kände att jag blev het, mina tinningar bultade. Jag hörde en röst inom mig så tydligt, att jag nästan blev rädd för att jag tänkte den högt, en röst som viskade mellan tänderna: Akta dig, präst!”